Jag hör hur Viggo hostar igen, han har sovit oroligt i natt. Han har vaknat till och gnällt i omgångar och hosta på det, så det är inte svårt att räkna ut att vi har legat tätt ihop i natt. Våran lille skrutt. 

 

Ute regnar det, jag älskar att höra hur det smattrar utanför. Lika underbart att vara ute i det också. En fördel när man arbetar med barn också. Idag är vet jag inte om jag kommer ut med barnen, vart helt matt och trött efter efter igår. Det känns verkligen att man är attackerad av virus igen. Pust, pust och åter PUST. 

 

Under tiden jag har skrivit dessa rader har Viggo hunnit vakna till och han sitter hör bredvid och myser. Bell ligger i sängen och kikar på plattan, de andra sover fortfarande. 

Nu ska jag fortsätta att kika på Spöket Laban och dricka kaffe ur min fina ny kopp.