förkyldish...

Jisses, vad lillskrutten hostar. Det lät för en stund som att han inte fick luft så jag rustade in i sovrummet. Ingen fara, men otrevligt. Jag glömer aldrig när Bell var 2 år gammal och vaknade på natten av att hon inte fick någon luft pg. slem som satt. Hua....!
Undra hur mycket sömn vi får i natt? 
 
Nu har jag varit hemma och varit dålig i flera dagar. Jag hoppas verkligen att jag kan jobba på måndag igen. Och jag hoppas innerligt att Viggo är fit for fight för dagis då, A var ju så rar och påminde mig om att det är min tur att vabba nästa gång (jomen, här hemma delar vi så gott vi kan). 
Det är ännA gott för Totten att vara hos sin kusin hela helgen. Vi andra har myst hela eftermiddagen och så lär det bli resten av helgen. 
 
Nej, nu känns ögonen väldigt tunga! Natti natt.
 
RSS 2.0