Igår blev det premiären på gymmet efter graviditeten, fast man kan säga att det är premiären överhuvudtaget. Hann bara med några gånger på gymmet innan jag blev gravid och med brutalt illamående även denna gång blev träning något som valdes bort. Det där illamåendet saknar jag verkligen inte.

Galet taggad för träning och att komma i form nu, jag måste komma i form. Konditionen är katastrof och muskler, vad är det? Vikten är jag hyfsat nöjd med (jag håller måttet), men det skulle ju absolut inte skada att bli lite fit. Så nu ska träning pressas in i schemat även för denna mamman. Jag är glad om jag kommer att kunna komma iväg 2-3 ggr i veckan till gymmet, sen får det bli fortsatta promenader med barn och vagn.

 

Jag ska bli kvitt den där känslan jag känner när jag har på mig träningskläder. Jag känner mig obekväm och liten. "Hej, hej.. här är lilla jag och nu ska jag träna", "Jaha, är den maskinen för benen, jag trodde den var för bicepsen". Nej, det är väl lite att ta i, men ni vet eller någon förstår nog hur jag tänker. Ska bara komma förbi den löjliga tanken bara, för att vilja må bra och vara nyttig är långt ifrån löjligt! 

 

Nya tag it is!