Ett hjärta som dunkar intensivare än vanligt och myrkrypningar i kroppen..

Och så åkte mamman på ett skov med ångest. 

 

Jag som mått så bra efter att jag satte ut min medicin. Det har känts så skönt att vara utan efter så många år med, men så vände det bara en dag och ångesten har eskalerat. Så typiskt och jag är så trött.. Trött på att just ha ångest, trött på vad den ställer till med, trött på att vara trött pg. av den energi den tar. Tycker den kan gräva ner sig själv i en grop och aldrig komma tillbaka som jag sagt så många gånger förut.

Kroppen är helt slut efter det ständiga pådraget, och jag Kan inte säga annat än att jag längtar till medicinen jag börjat med ger effekt och jag hoppas verkligen att den kommer fungera för mig. 

Jag är tacksam för att barnen inte behöver känna av min ångest på så sätt att det behövt påverka dem något större, dock är det klart att de märker att deras mamma är tröttare än vanligt och inte riktigt är sig lik. För som sagt, jag är väldigt trött just nu. 

 

Några mindre positivt radera, men skönt att skriva av sig och så här ser min verklighet ut just nu, milt beskrivet.

Om någon vecka hoppas jag det går lättare att ta sig utanför ytterdörren.