Hel otroligt vad glad man kan bli för lite bajs. Efter flera dagar med ond mage och dåligt humör (gnäll och skrik) har äntligen lill-snuttan kunnat lätta på trycket. Hon såg så nöjd ut där hon låg och tryckte och smilade med hela ansiktet, underbara lilla trollunge. När Alain kom från affären var det första jag sa -Känner du doften? -Ja, har hon bajsat? -Hon, håller på för fullt! Hoppas verkligen på lite bättre humör nu! De senaste dagarna gav en påminnelse om när Bell hade kolik, fyra månader med ledsen och otröstlig bebis från och till under dagarna... något som jag helst inte vill uppleva igen, även om det faktiskt var något man tog sig igenom. Fortsätter jag att skriva om det nu, finns en stor risk att jag flummar alldeles för mycket så jag tror att jag byter ämne på direkten..

 

I måndags tog ett nytt läsår sin början.. helt otroligt vad fort tiden går. Tänkt att mina troll har blivit så stora...Totten har redan börjat i andra klass och Bell har sagt hej då till dagis (ja, jag vet att det inte heter så längre) och hej, till förskoleklassen! Känns i mamma hjärtan minst sagt... tänkt att även min "lilla" tjej har börjat uppe vid stora skolan, det är verkligen galet vad fort tiden går! Hon kommer får räkna med att jag kommer fråga henne hur det har gått och dessutom hur det har gått för Totten. Är så galet stolt över mina hjärtan!

 

 

Nej, nu ska jag mata lillan.. sen fortsätta att röja i förrådet! Kärlek på det!