Det hinner gå en evighet mellan varje inlägg, ja.. vad säger man? fullt upp och utan behov  och tid att blogga av mig varje dag helt enkelt (även om jag inbland får för mig att jag ska göra det, fast det aldrig händer). Sen för den delen kanske det inte är så roligt eller intressant, inte för min del iaf. att veta vad jag själv gör. Jag sparar det till en roman istället tror jag ;)

Hur som.. I helgen var det återträff med klassen. Högstadiet. Mycket babbel kring saker och ting som hände under våra 3 år tillsammans (bortsätt från oss som hade hängt ihop sen några år tidigare). Dåtid, nuet, framtid... allt från hur vi var då, allt som händer i klassen, minnen, nutiden med allt vad vi sysslar med.. jobb, studier, yrkesmilitär, frilansare, förskollärare.. you name it! Kenny var och är saknad, men han var nog med oss, fast på sitt vis.. vem vet. Vi hade en roligt kväll tillsammans, men det märks ju att man inte är 15 år längre. Fasiken vad trött man blir tidigt, iaf. jag. Hade man varit några år yngre hade man utan tvekan kunnat vara upp hela natten.. Med andra ord kan jag redan föreställa mig att om siså där 105 år när det är dags att sova middag klockan elva på förmiddagen som rutin varje dag (fast å andra sidan är man förmodligen trött efter att ha köat bland massa andra pensionärer utanför apoteket då). Nåväl, det är skönt att inte vara 15 längre... familjeliv med världens bästa omkring mig, är något jag för allt i världen inte skulle vilja byta ut! ;)


Nej, återgår till kaffekoppen nu och pluggandet! Ett antal skisser att ögla av, skrivande, på detta Seminarie i em!