Måste jävla med Sara och skriva om dagens skadeglädje. Jag hör ett "å" här brevid mig, och "elaka själ". Och hon drar på munnen också, men jag såg att hon log. :)
Jomen, visst självklart något viktigt att blogga om. Men vad är det egentligen?
Min bubbla är till för reflektioner över dagar, funderingar osv. Allmän filosofi, om allt och inget. Som avslut på denna dag går det till mina senaste timmar skadeglädje. Stackars sara har ont på sina sår och jag skrattar, fast egentligen är det inte över själva grejen att hon gjort sig illa utan att det bara är så typiskt och att hon just är så söt. Har hon inte slagit i sig själv där hon har ont så är det jag som stött till henne där det ömmar.
Annars har jag ingen skadeglädje på ett hårt sätt, det kan se roligt ut på så vis då det händer tokigheter. Men för att tillägga blir det en annan sak när den andre blir ledsen när det väl händer. Det jag förmodligen eller rättare sagt vill komma till är varför vi just har sådan här reaktioner på saker och ting? så som just skadeglädje.

Nu sitter Sara här brevid och kliar på sin arm.. inget roligt sår på armbågen och inte heller brännsåret på fingret. Undra om hon kanske vill ha ett "Star Wars" plåster? :)