.... Ja, lite så är det.

Då var dagens första kopp intagen och det kommer blir några idag. Mamman är på gränsen till tröttare än tröttast, eller så är det så att jag redan passerat den och lever lite på reserven. 

Det tar på krafterna att vara hemma med sjuka barn, särskilt när en av dem är två år.

Igår eftermiddag/kväll tog jag pch Bell en hurtig promenad-joggingtur i regnet. Jag är inte ironisk när jag säger att det var underbart med frisk luft och genomblöta kläder. Framförallt var det gott att få komma ut själv med min stora prinsessa. Det är så härligt när det enkla uppskattas. Egentid oavsett när, var och hur. Mitt älskade hjärta. 

 

Jag tycker nog att Viggo borde göra lite plats åt mig i soffan nu så att jag kan lägga mig ner bredvid honom, gäsp. 

 

Ha en fin dag alla!